NOD nr 2:2010, Tema: VEM BRYR SIG? – om kristen tro och

politik


Viktiga val

Det drar ihop sig till riksdagsval. Valdeltagande den 19/9 blir betydligt lägre än rekordåret 1976, men ändå kommer ca 80% av alla röstberättigade svenskar att lägga sin röst. För flertalet handlar det kanske mer om en medborgerlig plikt än en övertygelse att det gör någon större skillnad. För det är lätt att få känslan av att samhället redan är färdigbyggt.  Att det som återstår bara är några detaljer i ett nyckelfärdigt system som förväntas leverera välfärd enligt ett fyraårigt just-in-time-program. Smärre störningar tas om hand av välklädda och mediatränade politiker som lovar att ”analysera problemet och återkomma med en lösning”.

Det värsta problemet med en sådan teknologisk syn på samhället är inte att den gör politiken ”tråkig”. Värre är att den sortens nästan-färdiga-utopier till slut kan göra medborgarnas övertygelser överflödiga och oönskade. Gränsen mellan individens integritet, gemensamma övertygelser och en stat som garanterar frihet och välfärd är ett aldrig avslutat projekt – och definitivt inget himmelskt Jerusalem.

De klassiska folkrörelserna bidrog till ett utvidgat offentligt rum. Nya grupper och åsikter erövrade rätten att komma till tals i samhället och indirekt även i politiken. Basen för allt detta var egna, folkbildande rörelser där man sjöng, förkunnade och studerade. Men hur ska en troende människas engagemang se ut idag? Och hur ska kristna gemenskapers politiska engagemang se ut? När en kristen politisk gruppering (broderskaparna) kritiserar en annan (KD) för brist på kristna övertygelser (DAGEN 2010-03-06) är det uppenbart att det inte råder samsyn i frågan – om nu någon hade trott det.

I detta nummer av NOD försöker vi ge utrymme för funderingar kring vilken roll övertygelse - och särskilt kristen övertygelse – kan spela i dagens svenska samhälle, bland annat via samtal med Per Wirtén och Roland Poirier-Martinsson, med kopplingar till tankesmedjorna Arena respektive Timbro. Vi låter också olika röster beskriva hur det organiserade kristna politiska engagemanget sett ut sedan rösträtten blev allmän, och ger utrymme för en statsvetares tveksamhet att använda begreppet ”kristen höger” i Sverige.

Ytterst handlar politiskt engagemang om svaret på frågan: ”Vem är min nästa?” Det borde vara självklart att till ”nästan” även räkna den som av ett eller annat skäl placerat sig utanför mina egna partipolitiska preferenser. I vad som kanske är numrets viktigaste artikel hävdar därför Jim Wallis att för en kristen handlar riktningen mindre om ”höger”, eller ”vänster”, utan snarare om att gå ”djupare”.

Från redaktionen


NOD nr 2:2010, Innehåll:

  • Viktiga val – introduktion från redaktionen.
  • Torget – klipp och kommentarer ur mediaflödet.
  • Ensam politik. Journalisten Matilda Gustavsson blir både irriterad och avundsjuk på gamla berättelser om politiskt engagemang och kollektiv solidaritet. Det personliga är politiskt – men vem vill ställa sig under en etikett?
  • Den misstänkta övertygelsen. Säg gärna vad du tycker, men försök inte få andra att tycka som du. Så lyder en märklig etikettsregel i dagens politiska samtal. Nina Björk undrar hur övertygandets konst kunde bli suspekt.
  • Kristna i partipolitiken. Många medlemmar i kyrkor och församlingar har inte nöjt sig med att vara kristna i den egna kammaren. De har kanaliserat sina övertygelser i politiska partier och riksdag. NOD vill ge en bakgrund till detta engagemang genom att lyssna till personer som varit med under många år och talar utifrån en stor erfarenhet.
    • En fråga om solidaritet och rättvisa – kristna inom Socialdemokratin. En intervju med George Andersson i broderskapsrörelsen. Lars Johansson
    • Vart tog det sturska frisinnet vägen? Kristna inom Folkpartiet. Birger Thuresson
    • När etiken kom in i politiken – Kristdemokraternas framväxt och utveckling. En intervju med Alf Svensson. Lars Johansson
    • Från solidaritetsarbete till Vänsterpartiet. En intervju med Eva Zetterberg, riksdagens tidigare andre vice talman, numera ambassadör i Chile. Lars Johansson
    • Från Missionskyrkans scouter till Miljöpartiet. En intervju med Miljöpartiets tidigare språkrör Ragnild Pohanka. Lars Johansson.
  • Det finns ingen kristen höger i Sverige. Att sätta likhetstecken mellan ”evangelikaler” och kristen höger är missvisande. Begreppet ”kristen höger” är inte ens användbart i Sverige, annat än som ett skällsord. Magnus Hagevi, statsvetare, Linnéuniversitetet i Växjö
  • Rörelse eller partnerskapståg. Väckelserörelsen utgjorde en gång en fruktbar allmänning mellan stat och individ. Det utrymmet verkar ha krympt betänkligt. NOD lunchade med statsvetaren Erik Amnå för att diskutera det kristna samhällsengagemangets nygamla villkor. Göran Sahlberg
  • Härskarringen och kyrkan. Att kyrkan förlorat formell politisk makt är en god sak, menar prästen och musikern Tobias Herrström. Kallelsen att förändra världen förverkligas inte genom effektiv styrning utan genom vardagsliv i gemenskap.
  • Tro, politik och förändring. Vi behöver en ny känsla för det gemensamma bästa, ett nytt slags ”profetiskt politik” som betonar sambandet mellan personlig moral och samhällelig rättvisa, menar Jim Wallis. I Örebro utmanade han politiker från partiernas ungdomsförbund med en ny agenda. Göran Sahlberg
  • Att låta sig förundras. Frida Tebus arbetar mest med två huvudteman: natur och tro. Pekka Mellergård introducerar konstnären i detta nummer av NOD.
  • Den bedrägliga nostalgin. Sverigedemokraterna vill återskapa Fädernas kyrka och satsa på ”tradition, trygghet och kontinuitet.” Längtan efter ett förflutet som aldrig funnits kan vara lika bedräglig som tron att det onda ligger helt utanför oss själva. Anna Sophia Bonde, präst och frilansskribent.


Sidan granskad/uppdaterad 24 juni 2010